Lykke

Nu har det gått fyra år sen något hände i den här bloggen. Livet har såklart fortskridit obönhörligt, och trots tonen i det senaste inlägget, så har jag under de här åren uppnått en helt ny nivå av bitterhet och ångest. Jag har precis suttit och läst igenom gamla inlägg och har flera gånger fnissat, fnyst och ockat för mig själv.

Jäklar vad gammal jag känner mig när jag bläddrar igenom mina tidigare alster.

Syftet med comebacken är främst att genom det skrivna ordet fylla något slags behov av självterapi, och idén är att få till någon struktur på inläggen där jag delvis fortsätter min livsberättelse där den i det här forumet slutade. Delvis delar med mig av vardagsbetraktelser och tankar precis som förr.

Så som jag mår idag kan inte vara bra för någon. Jag är i mångt och mycket samma person som då, men också väldigt förändrad. När jag reflekterar över det och inser jag att jag till exempel, mer eller mindre, isolerat mig från många i min umgängeskrets. Jag hoppas att fler av mina vänner tar sig tid att läsa denna blogg för att få en förståelse för vem jag är idag och att jag saknar mitt "gamla" jag.

Håll till godo!

Dag tre efter det myckna solabsorberandet, har halva mitt ansikte nu ramlat av. Det är inte skönt. Efter frottéhandukens framfart imorse visade det sej att ingen hudlotion i världen skulle kunna kurera detta tillstånd av skinnflåddhet. Alltså. Jag har - vad man i mode/skönhetsbranschen - kallar "kakor" av smink under vänstra ögat och på näsan.

Jag hade helt enkelt pest eller kolera.. eller spetälska snarare, att välja på idag. Det blev inte det sistnämnda således.

På det lägger vi till försäsongens första "problem-att-gå-på-toa-träningsvärk", så har vi en komplett bild av mitt sinnestillstånd en stressig onsdag i början av juni.

Tjo och tjim!