Lykke

Alltså. Nu sitter jag här. Lite drygt en timme efter mitt senaste, något bittra inlägg, och är lite smått salongsberusad. Livet är härligt!

Lugn bara lugn. Bitterheten och självföraktet är fortfarande på topp. No doubt about it.

För övrigt är det astöntigt att slänga sej med engelska fraser. Ganska bajsnödigt. Men jag sätter ribban lågt ändå, så det är skit samma.

För övrigt 2. Jag tycker själv att jag är asbra eftersom jag sitter i mörkret. Med det trådlösa tagentbordet (bara en sån sak!) och skriver utan att titta på tagenterna (och bara för det blev jag osäker på om det stavas tagent eller tangent, pinsamt).

Hursomhelst.

Jag är så jävla tragisk. Ensam rent utav. Och  så där..

Hursomhelst.

Jag är salongsberusad. Jag har druckit två öl. I ensamhet. Betänk också att jag inte ätit mycket idag. Och att vi nu är inne på de två sista arbetsveckorna detta fördömda år. Vilket alltså betyder att det är stort tryck på vår gode Lykke på jobbet. Det är mycket att göra med andra ord. Och hon är en aning utbränd.

För övrigt 3. Det är jävligt, jävligt, töntigt att blogga med korta meningar samt att skriva om sej själv i tredje person.

Hursomhelst.

Jag bryr mej inte egentligen.

Salongsberusad som sagt. Det jag primärt sitter och gör just nu är att lyssna på Journey anno 1975 och låtsas att jag är hög på gräs.

Lyssna så fattar du:



Hursomhelst.

Det är ju ändå jävligt kul att fylle salongsberusad-blogga!

Heippa.



Ps. Tråkigt att inga roliga människor är inloggade på MSN *fjortis*