Extraordinärt
Hej.
Det är tisdag idag.
Jävlar är det redan tisdag? Dumt att klaga kanske, över att tiden går fort under denna trista årstid. Men vad fan händer med ens liv? Det bara skjuter förbi! *åldersnoja*
Hur som helst så har det ju varit helg. En barnledig helg som inleddes med middagsbjudning i Emelies nya kök på fredagen. Mycket trevlig tillställning som alltid. Lördagen spenderades som vanligt i Farstahallen där det bjöds på målkalas, vårt nya signum, tydligen. 10-5 vinst mot Handen (småbarn).
Efter matchen trodde jag att jag skulle ha gott om tid på mej att pilla lite naveln och eventuellt duscha innan folk började droppa in hemma hos oss. Icke så. Då jag precis släppt Katta hemma i Sköndal ringer killarna och kräver skjuts från Farsta. Tillbakakaka således. Inte bara en gång utan två. Dessutom var de redan berusade, så man låg ju lite efter redan från början så att säga. Väl hemma började det meckas bål och grejer vilket var väldigt uppskattat. Under kvällen kunde man skåda stjärnor som Hästen, Bosse och Hon-som-snackar-så-mycket-på-bänken-majsan i familjen Björkman-Lassen-Erikssons lägga. Målet var ju som vanligt utgång. Men planerna gick i stöpet och det slutade med att jag hade drösar av grabbar överallt hemma och helt sonika fick sova på soffan.
Söndag morgon och nämnda grabbar underhöll genom att tugga sönder tystnaden man med fördel lyssnar på när man är bakis. Slutligen ställde man såklart upp och skjutsade hem packet. När hemmet senare väl var någorlunda städat skulle jag kolla lite serier tänkte jag, aa tjena hejsan baby, somna efter ett halvt avsnitt och så var den helgen till ända.
Måndag morgon och det skulle rullas pappas bil till jobbet. Men nu ska ni minsann få höra på fetaste nyheten söder om tullarna! Han har bytt bil!!! Inget mera Frans. Det är ta mej satan helt underbart. Jag menar, en Volvo 945 från 96 är rena drömmen i jämförelse. Den har till och med servo.
Slutligen kan jag meddela att Ella fortsätter att rada upp klassiker efter klassiker:
Jag sitter och meckar med min nya telefon och är inte riktigt uppmärksam på vad hon håller på och lavar sej med. Ser henne studsa ut i köket. När hon hoppat runt hörnet och ur synfältet hör man:
"Oj oj oj, ack ack ack, jag börjar bli för gammal. För gammal för att hoppa på ett ben!"
Allt givetvis med samma inlevelse som en annan har när man i arla timmen ska försöka sätta på sej strumporna.
Senare vid middagsbordet sitter hon och resonerar fram och tillbaka vilka som ska få äta av glassen som finns i frysen.
Ella - "Mamma, jag och Love ska få."
Jag - "Men Mormor då? Får inte hon smaka?
Ella - "Nä, det är jag som bestämmer vilka som får."
Jag - "Men vem var det som betalade glassen när ni var och handlade då?"
Ella - "Eeeyyh, Mormorrr!"
Sista repliken med värsta turresvenskan?!
Det är tisdag idag.
Jävlar är det redan tisdag? Dumt att klaga kanske, över att tiden går fort under denna trista årstid. Men vad fan händer med ens liv? Det bara skjuter förbi! *åldersnoja*
Hur som helst så har det ju varit helg. En barnledig helg som inleddes med middagsbjudning i Emelies nya kök på fredagen. Mycket trevlig tillställning som alltid. Lördagen spenderades som vanligt i Farstahallen där det bjöds på målkalas, vårt nya signum, tydligen. 10-5 vinst mot Handen (småbarn).
Efter matchen trodde jag att jag skulle ha gott om tid på mej att pilla lite naveln och eventuellt duscha innan folk började droppa in hemma hos oss. Icke så. Då jag precis släppt Katta hemma i Sköndal ringer killarna och kräver skjuts från Farsta. Tillbakakaka således. Inte bara en gång utan två. Dessutom var de redan berusade, så man låg ju lite efter redan från början så att säga. Väl hemma började det meckas bål och grejer vilket var väldigt uppskattat. Under kvällen kunde man skåda stjärnor som Hästen, Bosse och Hon-som-snackar-så-mycket-på-bänken-majsan i familjen Björkman-Lassen-Erikssons lägga. Målet var ju som vanligt utgång. Men planerna gick i stöpet och det slutade med att jag hade drösar av grabbar överallt hemma och helt sonika fick sova på soffan.
Söndag morgon och nämnda grabbar underhöll genom att tugga sönder tystnaden man med fördel lyssnar på när man är bakis. Slutligen ställde man såklart upp och skjutsade hem packet. När hemmet senare väl var någorlunda städat skulle jag kolla lite serier tänkte jag, aa tjena hejsan baby, somna efter ett halvt avsnitt och så var den helgen till ända.
Måndag morgon och det skulle rullas pappas bil till jobbet. Men nu ska ni minsann få höra på fetaste nyheten söder om tullarna! Han har bytt bil!!! Inget mera Frans. Det är ta mej satan helt underbart. Jag menar, en Volvo 945 från 96 är rena drömmen i jämförelse. Den har till och med servo.
Slutligen kan jag meddela att Ella fortsätter att rada upp klassiker efter klassiker:
Jag sitter och meckar med min nya telefon och är inte riktigt uppmärksam på vad hon håller på och lavar sej med. Ser henne studsa ut i köket. När hon hoppat runt hörnet och ur synfältet hör man:
"Oj oj oj, ack ack ack, jag börjar bli för gammal. För gammal för att hoppa på ett ben!"
Allt givetvis med samma inlevelse som en annan har när man i arla timmen ska försöka sätta på sej strumporna.
Senare vid middagsbordet sitter hon och resonerar fram och tillbaka vilka som ska få äta av glassen som finns i frysen.
Ella - "Mamma, jag och Love ska få."
Jag - "Men Mormor då? Får inte hon smaka?
Ella - "Nä, det är jag som bestämmer vilka som får."
Jag - "Men vem var det som betalade glassen när ni var och handlade då?"
Ella - "Eeeyyh, Mormorrr!"
Sista repliken med värsta turresvenskan?!
Kommentarer
Trackback
