Ekonomi
Ja, jag gör ju det inte till någon direkt hemlighet att jag är typ luspank. Men idag är nog ändå första gången som ekvationen verkligen inte gick ihop.
Bakgrund:
Lördag kväll. Jag, Emelie och Kim sitter och förar hemma hos mej för att snart dra till SM-festen. Vi är lagom taggade. (Parentes: Emelie & Kim är taggade. De sitter och kollar Sara Brightman-klipp på You Tube.. hmm). Anyhoo. Vi lämnar våningen i Sköndal och beger oss ut på byn. När vi är på väg till bussen frågar Emelie med auktoritär reseledarstämma; "Har alla sin biljett med sej nu?" Kim svarar omedelbart militäriskt korrekt; "Ja!" Jag väljer att kolla en extra gång i min handväska där, mycket riktigt, min och Emelies biljett ligger i tryggt förvar. Vi anländer Globen cirka 30 minuter senare. Bestämmer oss för att ta en sväng förbi bankomaten. Kan ju vara bra att ha cash tycker tjejerna. Jag har ångest. Emelie får ut sin minneslapp och kan konstatera att lön redan fyllt på kontot. Kul för henne. Jag får, efter att ha tagit ut 300 riksdaler, min lapp där det uppmuntrande saldot är 143 kronor. Kim har redan en hunk i plånkan som hon nöjer sej med. Men är inte sen på att håna genom att flika in med att hon ju sålt sin lägenhet med rejäl vinst, samt inkasserat en anselig summa på grund av oattraktiva ärr på foten. Med andra ord, hon är rätt tät. Vidare. Väl vid entren till Annexet blippar jag och Emelie in oss med våra biljetter i de fiffiga automaterna. Kim. Å andra sidan. Kvar på andra sidan spärren. Märker att hennes biljett inte funkar. Den vänliga vakten upplyser henne om att biljetten redan är använd. "Meh" lyckas Kim få ur sej innan hon inser sitt misstag. Hon har tagit med sej fel biljett, nämligen den från tidigare samma dag. Biljetten kostade 140:-. Det går att köpa en ny, men Kim har ju bara en hundring kontant. Så då får General Lykke kliva i och betala med sina surt förvärvade sista slantar. För; "we can't leave anyone behind". Självklart utspelar sej detta lilla drama mellan småfulla, småglada-i-hatten tjejer.
Jag tänkte helt enkelt inte på konsekvenserna. Att det oftast tar x antal dagar att få tillbaka pengar när man lånat ut dem till en kompis. Det är ju absolut inte så att jag misstror Kim, självklart kommer hon betala. MEN. I detta nu har jag 65 friska på kontot och jag kan inte riskera att min dotter står utan middagsmat ikväll.
Därför slutar den matematiska uträkningen med ett konstaterande. Nämligen att jag inte kan köpa mej lunch idag. Det kliar i munnen. Jag har nämligen ätit två äpplen och en banan. Jag gillar inte frukt. Pengarna är iallfall i skrivande stund någonstans i bankernas cyberspace. Tackar för det Kim =)
Bakgrund:
Lördag kväll. Jag, Emelie och Kim sitter och förar hemma hos mej för att snart dra till SM-festen. Vi är lagom taggade. (Parentes: Emelie & Kim är taggade. De sitter och kollar Sara Brightman-klipp på You Tube.. hmm). Anyhoo. Vi lämnar våningen i Sköndal och beger oss ut på byn. När vi är på väg till bussen frågar Emelie med auktoritär reseledarstämma; "Har alla sin biljett med sej nu?" Kim svarar omedelbart militäriskt korrekt; "Ja!" Jag väljer att kolla en extra gång i min handväska där, mycket riktigt, min och Emelies biljett ligger i tryggt förvar. Vi anländer Globen cirka 30 minuter senare. Bestämmer oss för att ta en sväng förbi bankomaten. Kan ju vara bra att ha cash tycker tjejerna. Jag har ångest. Emelie får ut sin minneslapp och kan konstatera att lön redan fyllt på kontot. Kul för henne. Jag får, efter att ha tagit ut 300 riksdaler, min lapp där det uppmuntrande saldot är 143 kronor. Kim har redan en hunk i plånkan som hon nöjer sej med. Men är inte sen på att håna genom att flika in med att hon ju sålt sin lägenhet med rejäl vinst, samt inkasserat en anselig summa på grund av oattraktiva ärr på foten. Med andra ord, hon är rätt tät. Vidare. Väl vid entren till Annexet blippar jag och Emelie in oss med våra biljetter i de fiffiga automaterna. Kim. Å andra sidan. Kvar på andra sidan spärren. Märker att hennes biljett inte funkar. Den vänliga vakten upplyser henne om att biljetten redan är använd. "Meh" lyckas Kim få ur sej innan hon inser sitt misstag. Hon har tagit med sej fel biljett, nämligen den från tidigare samma dag. Biljetten kostade 140:-. Det går att köpa en ny, men Kim har ju bara en hundring kontant. Så då får General Lykke kliva i och betala med sina surt förvärvade sista slantar. För; "we can't leave anyone behind". Självklart utspelar sej detta lilla drama mellan småfulla, småglada-i-hatten tjejer.
Jag tänkte helt enkelt inte på konsekvenserna. Att det oftast tar x antal dagar att få tillbaka pengar när man lånat ut dem till en kompis. Det är ju absolut inte så att jag misstror Kim, självklart kommer hon betala. MEN. I detta nu har jag 65 friska på kontot och jag kan inte riskera att min dotter står utan middagsmat ikväll.
Därför slutar den matematiska uträkningen med ett konstaterande. Nämligen att jag inte kan köpa mej lunch idag. Det kliar i munnen. Jag har nämligen ätit två äpplen och en banan. Jag gillar inte frukt. Pengarna är iallfall i skrivande stund någonstans i bankernas cyberspace. Tackar för det Kim =)
Kommentarer
Postat av: Anonym
tur att det inte är så långt kvar till den 25:e.... vet själv hur det kan vara
Trackback
