Lykke

Jag är ju inte mycket för jul egentligen. Jag är mer för ledighet. Och det har jag haft i en vecka lite drygt nu, som alla andra svenssons.

Jag tar en dag i taget. Och idag jobbar jag fast jag skulle ha varit ledig. Det är sådär va?

Annars kan jag konstatera att
- min moster med familj är oerhört gästvänliga
- det ju inte är skitkul att åka bil långt, men att det var skönt att slippa köra den här gången
- jag mot all förmodan fick två julklappar; pepparkaksformar och en avskriven skuld 
- det är mycket märkligt att inte äta gravad lax på julafton
- min bror Leo är en jävel på att svänga ihop en Irish Coffee
- jag inte heller i år kommer att kunna skapa ett album på facebook som heter något i stil med:
      Thaaaaiiilaaaand eller Tajjlaaand eller helt sonika Thailand
      Och tur är väl det, för fan vad många sådana det redan förekommer. Tröttsamt!
- juldagsfirandet fortfarande är en (mer eller mindre) obligatorisk tillställning som för min del avnjöts i goda
       vänners lag
- min kompis Emelie kan vara den mest roliga att festa med, när hon inte blir distraherad av idiotos
- jag är (typ fortfarande) hopplöst förälskad in vain, vad det verkar
- Faith No More är ett sjukt bra band
- jag aldrig mer ska släppa lös en demolition man i min lägenhet
- ett nytt år står för dörren och att det faktiskt inte är så jävla spännande

Framför allt kan vi ju tillsammans konstatera att jag har varit jävligt avslagen när det kommer till att blogga. Lite som julmusten som blev över efter julbordet. Tyvärr kan jag inte ge några garantier på att det kommer bli bättre i det närmsta, då det är lite segtrampat just nu.

Men snart kan jag flytta hem, och då kan det bli riktigt bra igen. Då kan jag titta på all fotboll i världen hur mycket jag vill.

Alltså. Nu sitter jag här. Lite drygt en timme efter mitt senaste, något bittra inlägg, och är lite smått salongsberusad. Livet är härligt!

Lugn bara lugn. Bitterheten och självföraktet är fortfarande på topp. No doubt about it.

För övrigt är det astöntigt att slänga sej med engelska fraser. Ganska bajsnödigt. Men jag sätter ribban lågt ändå, så det är skit samma.

För övrigt 2. Jag tycker själv att jag är asbra eftersom jag sitter i mörkret. Med det trådlösa tagentbordet (bara en sån sak!) och skriver utan att titta på tagenterna (och bara för det blev jag osäker på om det stavas tagent eller tangent, pinsamt).

Hursomhelst.

Jag är så jävla tragisk. Ensam rent utav. Och  så där..

Hursomhelst.

Jag är salongsberusad. Jag har druckit två öl. I ensamhet. Betänk också att jag inte ätit mycket idag. Och att vi nu är inne på de två sista arbetsveckorna detta fördömda år. Vilket alltså betyder att det är stort tryck på vår gode Lykke på jobbet. Det är mycket att göra med andra ord. Och hon är en aning utbränd.

För övrigt 3. Det är jävligt, jävligt, töntigt att blogga med korta meningar samt att skriva om sej själv i tredje person.

Hursomhelst.

Jag bryr mej inte egentligen.

Salongsberusad som sagt. Det jag primärt sitter och gör just nu är att lyssna på Journey anno 1975 och låtsas att jag är hög på gräs.

Lyssna så fattar du:



Hursomhelst.

Det är ju ändå jävligt kul att fylle salongsberusad-blogga!

Heippa.



Ps. Tråkigt att inga roliga människor är inloggade på MSN *fjortis*

Why god why, ska allt kännas så jävla jobbigt? Alltså, ingen fara på taket direkt. Men jag känner mej så jävla lealös just nu. Det är fredag. Jag har jobbat till nu. (S jag vet att jag är en dålig människa). Jag borde ta mej i kragen och krascha killarnas biljardkväll även fast brorsan tycker det är sådär kul att ha med mej. Jag borde vara lite social. Men jag ids inte. Slipper hellre. Ligger hemma på sofflocket och kollar lite Californication istället. Tar en mysöl och känner sjävförakt.

Imorgon går den årliga lagjulfesten av stapeln. Det kan sluta hur som helst, som vanligt. Man vet aldrig vad som är upp eller ner efter sponken med tjejerna. Förra året dök till exempel Spindelmannen him self upp och bjöd på diverse konster. Vill även minnas att jag begav mej ut på stan efter, men det är inte heller något man kan veta säkert.

Förresten, fan vad tråkigt jag bloggar nu för tiden. Har redan tappat intresset för det här inlägget också.

Så.

Nu.

Tar.

Jag.

En.

ÖL!

Rapport från helgen då..

Det var julfest med jobbet i fredags. Spektaklet utspelade sej på bördiga Östermalm i chefens enkla boning. Det var mycket trevligt och timmen var sen då man lämnade tillställningen. Ett äventyr skulle man kunna sammanfatta det hela som.

Lördag förmiddag och bänknötning stod på schemat. Mindre roligt, men viktigt att vi vann mot Solna Ajk!

Social aktivitet på lördagskvällen signerat Annika och Arash. Middag med rödvin till maten och allt i Årsta. Hade bihanget med mej vilket bjöd på en del skratt. Bland annat har vi numer porträtt på hela gänget tolkat av en fyraåring.

Söndagen revs av ganska snabbt med några tecknade filmer och städning.

Nu är det måndag. Och detta är vad jag och Emelie roar oss med istället för att jobba.
(Emelie och jag umgås via msn)

En helt vanlig dag på jobbet.

Got to love the dekadens!

Jävlar vad man gjorde succe på lördagens födelsedagskalas. Det var lite oklart vem som egentligen vann presentinslagningstävlingen. Stefan försökte verkligen vara diplomatisk, men jag vill nog hävda att mitt paket var snyggast.

Som om inte det var nog avnjöts själva innehållet av det med välbehag under golfbataljen. Strax efter, eller under densamma - vet inte riktigt eftersom denna period av kvällen är mer eller mindre som en dimma för mej - somnade jag tydligen, okej, däckade är den rätta termen, i värdparets säng. Efter vad som jag trodde var en liten kvart senare, vaknade jag för att ge mej in i kortspelandet som utspelade sej i vardagsrummet. Jag fick då veta att jag varit "borta" i inte mindre än tre timmar. Äsch då.

Vidare var jag urkass på det Chicago-liknande spel som utövades, men jag tror att jag lyckades få Christoforidis Christos att lova att han ska sitta i sekritariatet på vår nästa hemmamatch. Jävligt värt. Slutligen kunde jag lulla in på soffan där jag blev kvar resten av natten, morgonen och förmiddagen innan jag mer eller mindre olagligt körde hem i min egen bil.

Väl hemma möts jag av fikakonferens i köket bestående av två minst lika bakfulla bröder och vår hulda moder som hade väldigt roligt åt vår självförvållade misär. Strax därefter gick jag och dog lite för resten av helgen. Tror jag somnade någon gång runt 18.30 och vaknade inte för än nu imorse då det var dags att masa sej till jobbet.

It's a hard knock life.