Dekadens
Got to love the dekadens!
Jävlar vad man gjorde succe på lördagens födelsedagskalas. Det var lite oklart vem som egentligen vann presentinslagningstävlingen. Stefan försökte verkligen vara diplomatisk, men jag vill nog hävda att mitt paket var snyggast.
Som om inte det var nog avnjöts själva innehållet av det med välbehag under golfbataljen. Strax efter, eller under densamma - vet inte riktigt eftersom denna period av kvällen är mer eller mindre som en dimma för mej - somnade jag tydligen, okej, däckade är den rätta termen, i värdparets säng. Efter vad som jag trodde var en liten kvart senare, vaknade jag för att ge mej in i kortspelandet som utspelade sej i vardagsrummet. Jag fick då veta att jag varit "borta" i inte mindre än tre timmar. Äsch då.
Vidare var jag urkass på det Chicago-liknande spel som utövades, men jag tror att jag lyckades få Christoforidis Christos att lova att han ska sitta i sekritariatet på vår nästa hemmamatch. Jävligt värt. Slutligen kunde jag lulla in på soffan där jag blev kvar resten av natten, morgonen och förmiddagen innan jag mer eller mindre olagligt körde hem i min egen bil.
Väl hemma möts jag av fikakonferens i köket bestående av två minst lika bakfulla bröder och vår hulda moder som hade väldigt roligt åt vår självförvållade misär. Strax därefter gick jag och dog lite för resten av helgen. Tror jag somnade någon gång runt 18.30 och vaknade inte för än nu imorse då det var dags att masa sej till jobbet.
It's a hard knock life.
Jävlar vad man gjorde succe på lördagens födelsedagskalas. Det var lite oklart vem som egentligen vann presentinslagningstävlingen. Stefan försökte verkligen vara diplomatisk, men jag vill nog hävda att mitt paket var snyggast.
Som om inte det var nog avnjöts själva innehållet av det med välbehag under golfbataljen. Strax efter, eller under densamma - vet inte riktigt eftersom denna period av kvällen är mer eller mindre som en dimma för mej - somnade jag tydligen, okej, däckade är den rätta termen, i värdparets säng. Efter vad som jag trodde var en liten kvart senare, vaknade jag för att ge mej in i kortspelandet som utspelade sej i vardagsrummet. Jag fick då veta att jag varit "borta" i inte mindre än tre timmar. Äsch då.
Vidare var jag urkass på det Chicago-liknande spel som utövades, men jag tror att jag lyckades få Christoforidis Christos att lova att han ska sitta i sekritariatet på vår nästa hemmamatch. Jävligt värt. Slutligen kunde jag lulla in på soffan där jag blev kvar resten av natten, morgonen och förmiddagen innan jag mer eller mindre olagligt körde hem i min egen bil.
Väl hemma möts jag av fikakonferens i köket bestående av två minst lika bakfulla bröder och vår hulda moder som hade väldigt roligt åt vår självförvållade misär. Strax därefter gick jag och dog lite för resten av helgen. Tror jag somnade någon gång runt 18.30 och vaknade inte för än nu imorse då det var dags att masa sej till jobbet.
It's a hard knock life.
Kommentarer
Trackback
