Svart
Det har varit svart i rutan ett par dagar. Jag kan skylla på sjukfrånvaro, men skulle känna mej som en hycklare om jag gjorde det. Har nämligen lagt mej till med en ny last. Nämligen sträck-kolla tv-serier. Fick ett nedladdningsryck på söndagen och började tokladda diverse serie så som Gossip Girl, Grey's Anatomy, Heroes etc etc.
Dessutom har min kära yngsta bror Leo investerat i ett PS3. Han var så lycklig över att kunna sitta och spela GTA hela natten. Jag och Love talade honom till rätta genom att påstå att man inte kan äga ett PS3 utan att ha Guitar Hero till. Med andra ord har jag ockuperat vardagsrummet hemma hos mamma i två kvällar i rad.
Konstaterandet idag blir: Jag kan inte göra något med måtta. Jag blir lätt beroende av karaktärsförsvagande aktiviteter.
Igår var det också begravning. Fuck, det var jobbigare än jag trodde att det skulle vara. Min lilla farmor. Som alltid ställt upp i vått och torrt. Mer än en normal farmor gör skulle jag tro. Hon är borta. För alltid. Hoppas verkligen, verkligen att hon kommit till ett bättre ställe. Om det finns ett sånt ställe man hamnar på efter döden så hoppas jag att hon är där, ung och livfull, utan ansvar och måsten. TACK FÖR ALLT FARMOR! (Jag är inte blödig för fem öre, men jag får en tår i ögat när jag tänker på henne, och ja, jag grät en skvätt igår).
Nu är jag iallafall tillbaka i verkligeheten igen. Jobbet väntar. Helt otroligt att så mycket står och faller, nästan, när jag är borta. Mellan mina tv-serier på datorn och mitt Guitar Hero-spelande har jag nämligen jobbat hemifrån, via telefon och mail. Jag borde nästan ha min dubbla lön om jag är så oumbärlig. Haha, nej men det är en skön känsla att veta att man behövs och att man gör ett viktigt och bra jobb.
Nu ska jag försöka komma ikapp med allt. Ikväll är det sista inomhusträningen, och den här sega förkylningen ska inte få stoppa mej från att jaga vit plastboll. Och där med pasta!
Dessutom har min kära yngsta bror Leo investerat i ett PS3. Han var så lycklig över att kunna sitta och spela GTA hela natten. Jag och Love talade honom till rätta genom att påstå att man inte kan äga ett PS3 utan att ha Guitar Hero till. Med andra ord har jag ockuperat vardagsrummet hemma hos mamma i två kvällar i rad.
Konstaterandet idag blir: Jag kan inte göra något med måtta. Jag blir lätt beroende av karaktärsförsvagande aktiviteter.
Igår var det också begravning. Fuck, det var jobbigare än jag trodde att det skulle vara. Min lilla farmor. Som alltid ställt upp i vått och torrt. Mer än en normal farmor gör skulle jag tro. Hon är borta. För alltid. Hoppas verkligen, verkligen att hon kommit till ett bättre ställe. Om det finns ett sånt ställe man hamnar på efter döden så hoppas jag att hon är där, ung och livfull, utan ansvar och måsten. TACK FÖR ALLT FARMOR! (Jag är inte blödig för fem öre, men jag får en tår i ögat när jag tänker på henne, och ja, jag grät en skvätt igår).
Nu är jag iallafall tillbaka i verkligeheten igen. Jobbet väntar. Helt otroligt att så mycket står och faller, nästan, när jag är borta. Mellan mina tv-serier på datorn och mitt Guitar Hero-spelande har jag nämligen jobbat hemifrån, via telefon och mail. Jag borde nästan ha min dubbla lön om jag är så oumbärlig. Haha, nej men det är en skön känsla att veta att man behövs och att man gör ett viktigt och bra jobb.
Nu ska jag försöka komma ikapp med allt. Ikväll är det sista inomhusträningen, och den här sega förkylningen ska inte få stoppa mej från att jaga vit plastboll. Och där med pasta!
Kommentarer
Trackback
