Kli
Det blev en kaffe på maten idag. Och hux flux har jag två saggiga kaffeglas stående på mitt bord. Det hör inte till vanligheterna att jag dricker mer kaffe än den på morgonen vid ankomst till arbetsplatsen, samt den på eftermiddagen för att överleva de sista timmarna innan hemgång. Men idag blev det alltså en lunchkaffe också. Jag måste ha.
Jag är jävligt förkyld och har så varit sedan i fredags. Det är fler dagar än det brukar hålla i sej. Kanske, men bara kanske, kan det ha att göra med att jag valde att spela match på söndagförmiddagen trots skiten i kroppen. Men man är ju ingen glaslirare direkt, så annat hade man inte kunnat vänta från mej. Hursom, vi vann äntligen igen och då kan man ta en så ovesäntlig sak som förlängd dödsförkylning. Take one for the team så att säga.
Annars har jag en helvetesjävlaskitpiss-klåda (läs: bildligt talat), som stör mej nåt så in i helvete. Mina dagar och mina nätter störs ständigt av denna klåda och jag är rädd att detta snart kommer att exploder in my face, så att säga. Jag har nämligen inget tålamod kvar snart, och det finns egentligen bara två vägar ur detta. Den ena är att totaligga klådan, den andra är att konfrontera den. Antagligen kommer jag välja den första. Sopa det under mattan således, och lägga den till all underdämd ångest som redan bor under min matta. Ja, för det andra alternativet skulle kunna få en väldigt smärtsam utgång, och det vet jag inte om jag orkar eller vill riskera. Man är ju en fegis utan dess like och för lat därtill.
Sen vet man ju aldrig vad som händer och fötter, time will tell som de säger. Men från och med nu kommer inga aktiva handlingar att ske från min sida.
Och så jobbar vi måndag gubbar!
Jag är jävligt förkyld och har så varit sedan i fredags. Det är fler dagar än det brukar hålla i sej. Kanske, men bara kanske, kan det ha att göra med att jag valde att spela match på söndagförmiddagen trots skiten i kroppen. Men man är ju ingen glaslirare direkt, så annat hade man inte kunnat vänta från mej. Hursom, vi vann äntligen igen och då kan man ta en så ovesäntlig sak som förlängd dödsförkylning. Take one for the team så att säga.
Annars har jag en helvetesjävlaskitpiss-klåda (läs: bildligt talat), som stör mej nåt så in i helvete. Mina dagar och mina nätter störs ständigt av denna klåda och jag är rädd att detta snart kommer att exploder in my face, så att säga. Jag har nämligen inget tålamod kvar snart, och det finns egentligen bara två vägar ur detta. Den ena är att totaligga klådan, den andra är att konfrontera den. Antagligen kommer jag välja den första. Sopa det under mattan således, och lägga den till all underdämd ångest som redan bor under min matta. Ja, för det andra alternativet skulle kunna få en väldigt smärtsam utgång, och det vet jag inte om jag orkar eller vill riskera. Man är ju en fegis utan dess like och för lat därtill.
Sen vet man ju aldrig vad som händer och fötter, time will tell som de säger. Men från och med nu kommer inga aktiva handlingar att ske från min sida.
Och så jobbar vi måndag gubbar!
Kommentarer
Trackback
