Ååkej
Alltså. Jag har varit som uppslukad av jorden, I know! Fan vad slut som artist man kan vara ibland.
Först och främst vill jag bara säga; jävla jälva jävla skitDIF! Alltså vann vi inte matchen mot detta grisgäng. Jag slapp dock ta livet av mej då slutresultatet skrevs till 5-5 och jag kunde således berättiga en nedsupning = förkorta livet lite bara, på lördagkvällen. Kvällen till ära hade jag döpt om mitt livselixir formerly known as "Dunder", till "Lykkes Wonder Water", vilket var omåttligt populärt i Farstalägret. Sjukt kul hade vi iallafall hemma hos Jojjo, och för er som sett filmerna på Facebook så kan jag låta meddela att jag minns inte mycket av de sekvenser där jag medverkar, men har sett bevis på betydligt mer barnförbjuden dans från min sida.. eeh.
Under söndagen uppenbarades då den förkylning som jag tidigare misstänkt red min kropp i smyg. Den bröt ut ordentligt, vilket alltså har lett till min totala frånvaro från såväl verkliga livet som cybervärlden. Jag har ömsom legat i fosterställning huttrandes, med en känsla av att vara minst, obetydligast och ensammast i världen, ömsom försökt kriga mej upp ur sängen med en ambition att reclaima mej själv, för att komma så långt som till soffan och återigen mer eller mindre däcka.
Med andra ord har jag tusen och en saker att göra här på jobbet och borde definitivt ta tag i dessa istället för att blogga.
Givetvis är jag bitter as hell. Bitter för att jag hatar att vara sjuk, för att jag hatar att vara ensam, för att jag hatar pappas bil (får tillbaka min imorgon) och slutligen för att jag hatar att jag är bitter men samtidigt tycker att det är så det ska vara.
Förresten, har jag nämnt att jag är född i tvillingarnas tecken och per automatik är schizofren?
Först och främst vill jag bara säga; jävla jälva jävla skitDIF! Alltså vann vi inte matchen mot detta grisgäng. Jag slapp dock ta livet av mej då slutresultatet skrevs till 5-5 och jag kunde således berättiga en nedsupning = förkorta livet lite bara, på lördagkvällen. Kvällen till ära hade jag döpt om mitt livselixir formerly known as "Dunder", till "Lykkes Wonder Water", vilket var omåttligt populärt i Farstalägret. Sjukt kul hade vi iallafall hemma hos Jojjo, och för er som sett filmerna på Facebook så kan jag låta meddela att jag minns inte mycket av de sekvenser där jag medverkar, men har sett bevis på betydligt mer barnförbjuden dans från min sida.. eeh.
Under söndagen uppenbarades då den förkylning som jag tidigare misstänkt red min kropp i smyg. Den bröt ut ordentligt, vilket alltså har lett till min totala frånvaro från såväl verkliga livet som cybervärlden. Jag har ömsom legat i fosterställning huttrandes, med en känsla av att vara minst, obetydligast och ensammast i världen, ömsom försökt kriga mej upp ur sängen med en ambition att reclaima mej själv, för att komma så långt som till soffan och återigen mer eller mindre däcka.
Med andra ord har jag tusen och en saker att göra här på jobbet och borde definitivt ta tag i dessa istället för att blogga.
Givetvis är jag bitter as hell. Bitter för att jag hatar att vara sjuk, för att jag hatar att vara ensam, för att jag hatar pappas bil (får tillbaka min imorgon) och slutligen för att jag hatar att jag är bitter men samtidigt tycker att det är så det ska vara.
Förresten, har jag nämnt att jag är född i tvillingarnas tecken och per automatik är schizofren?
Kommentarer
Postat av: bakom kappan
Visst en dyngfylla må förkorta livet nån timme, en cigg nån minut.
Men en arbetsdag förkortar livet med c:a 8 timmar.
Glöm aldrig det!
Postat av: Lykke
Word!
Trackback
