Lykke

Är det kanske så att jag borde ta upp mitt nätpokerspelande igen? Även fast jag inte har råd att förlora några pengar? Det är nämligen så att största delen av min färdväg hem igår låg jag bakom en bli med mitt nätpokeralias som regnummer. Likaså samma sträcka på väg till jobbet imorse! Is it a sign?

En annan fundering som just nu bor i mitt huvud, har med det här med singellivet och "spelet" att göra. Ibland undrar jag liksom vad som driver mina motaktörer, killarna. För min egen del kan jag väl förenkla genom att säga att jag dels söker bekräftelse av min egen person, dels vill ha någon i mitt liv att liksom dela med. Dela det som man delar i en relation. Detta vill man ju med fördel göra med någon likasinnad, någon som har liknande humor och liknande principer.

Nu kommer jag outa lite här, hoppas ingen tar illa upp, jag gillar er, men behöver skriva av mej.

Senaste tidens bekantskaper:

Kille 1. Har jag känt sedan han föddes i princip. Är några år yngre och är inte intresserad av någon seriös relation. Dessutom en mycket god vän i första hand. Ett litet aber är väl också att han är olyckligt kär i sitt ex, vilket han vägrar erkänna. Däremot har vi sagt att vi ska gifta oss 2011 om båda är partnerlösa då.

Kille 2. Har jag känt i flera år. Sjukt rolig och bekväm att umgås med. Har aldrig haft ett förhållande. Oklart varför. Under mer intensiva perioder av umgänge kan man icke finna en tillstymmelse till initiativ för någon slags fördjupning av relationen. Däremot under de perioder då umgängesfrekvensen är minst sagt avmattad kan man få ett sms som antyder att han vill mer. Riktigt bra kille som jag vet skulle vara en riktigt bra partner in crime, men som gör mej totalt förvirrad.

Kille 3. En kompis kompis som jag hookade med av en total slump, med en hel del alkohol flytandes i kroppen. So far so good, hade kunnat släppa det där och då. Men han fastnade innanför mitt skinn vilket är få förunnat. Gammal som en annan, men totalt ointresserad av ett förhållande. Vilket givetvis inte är några konstigheter i sej. Men jag får honom inte ur mitt system. Skitirriterande.

Kille 4. En kompis kompis kompis, även här hade slumpen ett finger med i spelet. Verkade till en början väldigt intresserad. Nästa väl mycket intresserad. Men efter någon vecka, total radiotystnad. ??? Har jag dock inte haft några större svårigheter med att släppa.

Kille 5. En gammal bekant från bland annat jobb. Flera år äldre. Speciell och intressant människa, om än lite väl intensiv och spontan. Visar tydligt sitt intresse till mer. Tror dock inte att det skulle funka då vi har helt olika syn på saker och ting. Dessutom totalt ointresserad av sport, vilket ju bli svårt på helgerna när man bara vill ligga i soffan och pilla naveln och kolla fotboll om man inte har match själv. Med andra ord är det upp till mej för en gångs skull.

Summering? Vet inte. Vi pratar olika språk, är det inte så? För just nu känner jag bara att det är en jävla overload på märkliga funderingar och är helt övertygad om att jag kommer leva ensam för resten av livet. Vägrar att någonsin igen kompromissa med mej själv nämnvärt mycket. Kanske är lika bra det. Det är ju faktiskt sjukt skönt att ligga där själv på söndagen i soffan och bara slappa. Oftast.

Hatar killar.
Älskar killar.
Schizo.