Lykke

Kom på mej själv med att, imorse på väg till jobbet, nästan känna att det här var en riktigt bra dag. Sen kom jag på att det är fredag och att det antagligen är därför. Men jag passar på att andas. Barnfri i helgen. Mer luft i lungorna. Frihet.

Annars håller Love på att slägga ner väggarna i vår lägenhet. Det ser bokstavligt talat ut som att en bomb exploderat i vårat kök. Hade jag varit ett flyktingbarn hade jag fått panikångest över hur det såg ut i lägenheten. Men det var rätt befriande att få sej ett gott skratt tillsammans med brorsan igår i samband med demoleringen.

Imorgon ska Kimpa få knåda min rygg. Tanken slog mej att en del av min ångest kanske sitter just där. I ryggen alltså. Det är väl kanske inte så konstigt att man känner sej lite låg titt som tätt när man går runt med en konstant spänning i kroppen. Egentligen har jag nog ont i ryggen, men jag har haft det så här i över 5 år nu, så jag tänker nästan aldrig på det. Kanske borde man kolla upp det, men äh, tar det en annan dag.

Till alla som bryr sej om mej, egentligen mår ganska bra, så ni behöver inte oroa er =). Det är bara det att det är höst och jag är tråkig!