Surprise
Så här såg det ut hemma hos oss när jag åkte till jobbet i morse.
Alltså, skåpen på den vänstra väggen är nedsläggade och ligger strategiskt placerade och bara väntar på att få bli dumpade i en femkubikare under fredagseftermiddagen. Inga konstigheter.
Jag hade även vetskap om att visst fortsatt nedmonteringsarbete skulle hinnas utföras i hemmet innan jag skulle komma hem efter jobbet. Efter några övertidstimmar och en drygt 20 minuter lång bilfärd hem i mörkret möts jag av detta när jag kliver innanför dörren.
Drivvis av lättbetong och diverse främmande substanser installerade under 1960-talet har fullkomligt tagit över mitt hem. "Jaahaaa.." tänker jag och får för mej att kolla in vardagsrummet även känt som mitt sovrum. Efter att med stor möda klivit över högarna av demolerad vägg, möts jag av en mardrömssyn. Hela jävla vardagsrummet, inklusive min säng, är täckt av ett härligt lager damm. Min tankar avbryts drastiskt av ett nysanfall och jag blir tvungen att sätta mej på sängen och sucka lite demonstrativt för mej själv.
Efter några telefonsamtal - skälla på Love som är hos sin flickvän, skratta smått paniskt med Emelie samt beklaga mej för mamma och pappa som befinner sej på landet - börjar jag inse att det kommer vara icke genomförbart att idka någon slags existens i mitt eget hem i natt.
Kontentan är att jag nu på riktigt känner mej som en fugitive. I smått hysterisk panik slet jag åt mej lite här och lite där av prylar och kläder man kan tänkas behöva under helgen, allt nedpackat i en plastpåse, för att styra min kosa hem till mamma.
Nu sitter jag här med 100 mbit snabb uppkoppling och en påse chips som enda tröst. Dessutom har jag redan kommit på flera, mer eller mindre livsviktiga saker, som jag glömt i krigszonen:
- Back-up-snus
- Telefonladdaren
- Mina matchkläder
Det här har varit en oerhört traumatisk upplevelse för mej. Någon som kan ge mej en kram?
Alltså, skåpen på den vänstra väggen är nedsläggade och ligger strategiskt placerade och bara väntar på att få bli dumpade i en femkubikare under fredagseftermiddagen. Inga konstigheter.
Jag hade även vetskap om att visst fortsatt nedmonteringsarbete skulle hinnas utföras i hemmet innan jag skulle komma hem efter jobbet. Efter några övertidstimmar och en drygt 20 minuter lång bilfärd hem i mörkret möts jag av detta när jag kliver innanför dörren.
Drivvis av lättbetong och diverse främmande substanser installerade under 1960-talet har fullkomligt tagit över mitt hem. "Jaahaaa.." tänker jag och får för mej att kolla in vardagsrummet även känt som mitt sovrum. Efter att med stor möda klivit över högarna av demolerad vägg, möts jag av en mardrömssyn. Hela jävla vardagsrummet, inklusive min säng, är täckt av ett härligt lager damm. Min tankar avbryts drastiskt av ett nysanfall och jag blir tvungen att sätta mej på sängen och sucka lite demonstrativt för mej själv.
Efter några telefonsamtal - skälla på Love som är hos sin flickvän, skratta smått paniskt med Emelie samt beklaga mej för mamma och pappa som befinner sej på landet - börjar jag inse att det kommer vara icke genomförbart att idka någon slags existens i mitt eget hem i natt.
Kontentan är att jag nu på riktigt känner mej som en fugitive. I smått hysterisk panik slet jag åt mej lite här och lite där av prylar och kläder man kan tänkas behöva under helgen, allt nedpackat i en plastpåse, för att styra min kosa hem till mamma.
Nu sitter jag här med 100 mbit snabb uppkoppling och en påse chips som enda tröst. Dessutom har jag redan kommit på flera, mer eller mindre livsviktiga saker, som jag glömt i krigszonen:
- Back-up-snus
- Telefonladdaren
- Mina matchkläder
Det här har varit en oerhört traumatisk upplevelse för mej. Någon som kan ge mej en kram?
Kommentarer
Postat av: Kim
Haha jösses, vad ska ni göra med lägenheten egentligen???
Du ska ju iaf få lite massage idag, kanske kan vara till lite tröst? :) Sen har vi ju en rolig match att lira så länge du får med dig matchkläderna ur kaoset ;)
Trackback
