Kidz
Helgen som nu är över, gick alltså i kvalitetstidens tecken. Som den förälder jag faktiskt är, kände jag att det var dags att ägna mej lite extra tid åt mitt arma barn.
Fredagskvällen spenderades i hemmets lugna vrå i sällskap av pizza, glass och film. När lördagsmorgonen (okej förmiddagen) nalkades utanför föstret gjorde vi oss i ordning för att åka in till stan. Jag, Ella och Emelie valde att köra old school like back in the days. Alltså åka kommunalt via 182:an till Hökarängen för vidare färd med tunnelbana. Ella tyckte det var roligt med speakern som meddelade vilken nästa station var och roade sej med att upprepa stationsnamnen. Jag och Emelie tyckte också att det var kul när hon klämde ur sej bland annat följande:
- Skärmardrink. Byte till tunnelbana mot Knarknick.
- Alvikt.
- Medplåsterplatsen.
Vissa medpassagerare tyckte också att det var smått underhållande då min dotter inte är den som pratar med små bokstäver.
Vi hämtade ut våra biljetter och satte sedan oss för att fika lite på Waynes där Ella bjöd de andra gästerna på chilinötter. Chilinötterna blev också en annorlunda ingrediens i hennes egen chokladboll.
Sedan var det då dags för bion, vi skulle se Wall-e. Den var rolig och gullig, men jag missade en del i slutet då Ella blev lite rastlös och ömsom var halvägs på väg ner på golvet med huvudet före, ömsom satt och hängde på framförvarande biobesökares stol. Filmen var med andra ord ungefär en kvart för lång för en fyraåring.
När vi kom hem var jag helt slutkörd samt hade pannknack. Det kostar på att vara engagerad förälder. Så jag slängde på en DVD och la mej att vila. Så mycket för den kvalitetstiden.
Söndag morgon och dags för match. Hade kommit överens med brorsan att han skulle vara barnvakt, men när klockan började närma sej samling hade han ännu inte dykt upp. Han hade slaggat hemma hos morsan i Farsta, så jag fick ringa och väcka det bakfulla härket. Då matchen skulle spelas i Sköndalshallen som ligger cirka 32 meter från vårat hus, tänkte jag att han skulle hinna i god tid innan jag skulle infinna mej i ett omklädningsrum i ovan nämnda hall. Samling 9.45 nämligen. 9.46 rullar helvetet in på gatan och jag får således lägga på en kut. Den minst sagt stressade uppladdningen renderade i ett håll utan dess like under uppvärmningsvarvet runt Sköndal, vilket ju inte är ultimat. Men det löste sej till slut och om jag får säga det själv gör jag en hyfsat bra insats under matchen. 1 mål från min klubba och jag har så här i omgång två, redan tagnerat min målskörd från förra säsongen! Matchref finns för övrigt på hemsidan.
Efter matchen var det sedemera dags för gammalt hederligt hallhäng då SIK:arna mötte Huddinge i vår serie. Skitmatch som Huddinge vann. Sköndal ser ut att gå en tung höst till mötes. Sedan premiärspelade Sköndals herrar mot Salem. En match som tydligen lockade en hel del folk. Sköndalshallen har en himla punchig lösning vad gäller läktare och jag blev utan sittplats. Hittade en till slut. I sekritariatet brevid Jimmy. Åkte alltså på att föra protokoll, men det kan man ta. Tråkigt bara att Jimmy försvann spårlöst efter första preioden. Blev då tvungen att tillkalla en bakfull Get som satt och babblade om ditten och datten.
Vart var då Ella under detta hallhäng? Ja, hon var överallt och styrde och ställde. På skolgården och lekte, i kafeterian och handlade chokladbollar till alla barn, hem och hämta mer pengar, handlade godis till alla barn, lekte lite vid sidan av planen, hem och hämtade mera pengar, handlade lite mer chokladbollar, ut på skolgården igen etc etc. Full rulle med andra ord. Var dock mindre populärt när hon fick svans sista hemvändan och småtjejernas föräldrar förgäves letade efter sina barn. De var på Smörbrödsvägen. Bastning.
Kvällen avslutades med lite räkor, sen gick jag och la mej, återigen med pannknack. Riktigt jävla grinig var jag, så Ella bytte om till nattlinne och gick och la sej själv. Vaknade senare och hittade henne sovandes i soffan, slackerstyle.
Jävlar i min lilla lådda!
Fredagskvällen spenderades i hemmets lugna vrå i sällskap av pizza, glass och film. När lördagsmorgonen (okej förmiddagen) nalkades utanför föstret gjorde vi oss i ordning för att åka in till stan. Jag, Ella och Emelie valde att köra old school like back in the days. Alltså åka kommunalt via 182:an till Hökarängen för vidare färd med tunnelbana. Ella tyckte det var roligt med speakern som meddelade vilken nästa station var och roade sej med att upprepa stationsnamnen. Jag och Emelie tyckte också att det var kul när hon klämde ur sej bland annat följande:
- Skärmardrink. Byte till tunnelbana mot Knarknick.
- Alvikt.
- Medplåsterplatsen.
Vissa medpassagerare tyckte också att det var smått underhållande då min dotter inte är den som pratar med små bokstäver.
Vi hämtade ut våra biljetter och satte sedan oss för att fika lite på Waynes där Ella bjöd de andra gästerna på chilinötter. Chilinötterna blev också en annorlunda ingrediens i hennes egen chokladboll.
Sedan var det då dags för bion, vi skulle se Wall-e. Den var rolig och gullig, men jag missade en del i slutet då Ella blev lite rastlös och ömsom var halvägs på väg ner på golvet med huvudet före, ömsom satt och hängde på framförvarande biobesökares stol. Filmen var med andra ord ungefär en kvart för lång för en fyraåring.
När vi kom hem var jag helt slutkörd samt hade pannknack. Det kostar på att vara engagerad förälder. Så jag slängde på en DVD och la mej att vila. Så mycket för den kvalitetstiden.
Söndag morgon och dags för match. Hade kommit överens med brorsan att han skulle vara barnvakt, men när klockan började närma sej samling hade han ännu inte dykt upp. Han hade slaggat hemma hos morsan i Farsta, så jag fick ringa och väcka det bakfulla härket. Då matchen skulle spelas i Sköndalshallen som ligger cirka 32 meter från vårat hus, tänkte jag att han skulle hinna i god tid innan jag skulle infinna mej i ett omklädningsrum i ovan nämnda hall. Samling 9.45 nämligen. 9.46 rullar helvetet in på gatan och jag får således lägga på en kut. Den minst sagt stressade uppladdningen renderade i ett håll utan dess like under uppvärmningsvarvet runt Sköndal, vilket ju inte är ultimat. Men det löste sej till slut och om jag får säga det själv gör jag en hyfsat bra insats under matchen. 1 mål från min klubba och jag har så här i omgång två, redan tagnerat min målskörd från förra säsongen! Matchref finns för övrigt på hemsidan.
Efter matchen var det sedemera dags för gammalt hederligt hallhäng då SIK:arna mötte Huddinge i vår serie. Skitmatch som Huddinge vann. Sköndal ser ut att gå en tung höst till mötes. Sedan premiärspelade Sköndals herrar mot Salem. En match som tydligen lockade en hel del folk. Sköndalshallen har en himla punchig lösning vad gäller läktare och jag blev utan sittplats. Hittade en till slut. I sekritariatet brevid Jimmy. Åkte alltså på att föra protokoll, men det kan man ta. Tråkigt bara att Jimmy försvann spårlöst efter första preioden. Blev då tvungen att tillkalla en bakfull Get som satt och babblade om ditten och datten.
Vart var då Ella under detta hallhäng? Ja, hon var överallt och styrde och ställde. På skolgården och lekte, i kafeterian och handlade chokladbollar till alla barn, hem och hämta mer pengar, handlade godis till alla barn, lekte lite vid sidan av planen, hem och hämtade mera pengar, handlade lite mer chokladbollar, ut på skolgården igen etc etc. Full rulle med andra ord. Var dock mindre populärt när hon fick svans sista hemvändan och småtjejernas föräldrar förgäves letade efter sina barn. De var på Smörbrödsvägen. Bastning.
Kvällen avslutades med lite räkor, sen gick jag och la mej, återigen med pannknack. Riktigt jävla grinig var jag, så Ella bytte om till nattlinne och gick och la sej själv. Vaknade senare och hittade henne sovandes i soffan, slackerstyle.
Jävlar i min lilla lådda!
Kommentarer
Trackback
