Lykke

Så blev man då till slut frisk under tisdagen och kunde börja ladda för arbetet och den välsignade trötthet det i sej skulle rendera i. Men icke! Tråkigt tråkigt nog insjuknade mitt arma barn även hon och VAB var det jag fick sysselsätta mej med resten av veckan. Med undantag för en träningssejour på onsdagskvällen lämnade jag inte lägenheten mer än för att inhandla nödvändiga födoämnen så som glass och Billys panpizza. En hel del teveserier har plöjts igenom varvat med det odelade nöjet i att ensam lyssna på en fyraåring som talar i tungor under feberdrömmar. Prislöst!

Så kom äntligen avlösningen under fredagen i form av fradern till barnet. Det blev då tid för lite egen kvalitetstid i form av ännu mera teveserier och öl. ÖL! Denna gudssänta gyllene dryck som likt en daggvåt, varm sommarmorgon i soluppgång kittlar gomen och tungan innan den lätt och ledigt rinner ned i halsen som en porlande fjällbäck. Lukten av ett riktigt gott öl påminner mej om min barndom. Banalt, kan tyckas. Men så är det. Min genuine far som alltid har älskat öl (antar att sitter i generna), lät oss alltid smaka på slumpen. Då tyckte man inte att det var särskilt njutbart. Inte som nu inte. Men det var lyckliga tider, därav påminnelsen.

Hursomhelst. Idag var det åter igen dags för match. Efter debaclet mot Hässelby (småbarn) strax innan jul, hade man inte mycket till övers för den sport vi kallar innebandy. Juluppehållet kunde inte komma mer lägligt då man kunde gräva ned sej i julskinka och Irish coffee, bokstavligt talat. Men idag återfann vi glädjen i att utöva vår underbara idrott. Att vi får 6 i baken gör ingenting när vi gör 9 framåt och ger Täby (småbarn) på pumpen.
Personligen hann jag under matchen med att
- langa in lite plockpotatis på moståndarmålvakten
- göra en så jävla snygg brytning av yppersta världsklass bakifrån efter en kontring utan att dra på mej ett frislag, bara för att styra ut den till en fri motståndare i eget slott
- brutalt krosschecka en tjej i ryggen efter lite obalans, utan åtgärder från domarna givetvis, då jag la på min mest änglalika min och joggade lite oskyldigt ifrån situationen med motståndaren förnedrande krypande på golvet bakom mej
- spela boxplay med ena skon på trekvarten, således springandes på tå, samtidigt som jag erövrade bollen, höll den kvar och spelade den ur zon
- bryta ett uppspel för motståndarna för att sedan finta av en tjej vid halva plan och vidare lägga en smörpass till Soffan på andra sidan banan, vilket renderade i en assist i målprotokollet

Med andra ord kan jag vara rätt nöjd med mej själv efter ett +/- på typ +5 i dagens fight. På grund av detta tänkte jag att mina kära röda krigare såklart skulle belöna mej med en storslagen seger mot nykomlingarna Stoke i dagens Premier Leuegeomgång, men istället för att skapa sej ett litet försprång i toppstriden förnedrar de sej genom att spela bedrövligt. För andrar gången denna säsong slutade det 0-0 mellan Liverpool och Stokejävlarna och det var nästan så att jag satte den goda ölen i vrångstrupen ve och fasa!

Nu är timmen åter en gång sen, och jag är inte trött. Därför har jag laddat ner en otroligt macho teveserie med namnet Stolthet och Fördom som sändes i Sveriges Television nådens år 1995. Som tjej måste man ju hålla någon slags profil menar jag. Livet kan ju inte alltid vara fotboll och öl, visst kan det inte?