Lykke

Min yngsta bror Leo har en flickvän som heter Tove (Hej Tove *vinkar*) som bloggar rätt kul tycker jag. Hon jobbar med "fails" vilket jag har väldigt roligt åt. Framför allt annat är det ju askul med andra människor som gör bort sej. Så där så man får tänka att, fan inte ens jag är så där klantig.

Men.

Med en gedigen bakgrund och erfarenheter av knackiga fordon så är jag beredd på det värsta varje gång jag startar en bil. Detta gäller givetvis även min egen, speciellt eftersom den har varit lite tjurig senaste tiden. Så när jag nu skulle ta mej hem efter jobbet igår, lite halvstressad så där, så startar självklart inte bilskrället. Det är ingen reaktion what so ever när jag vrider om nyckeln. Jaha, tänker jag, nu har startmotorn gått på lunch! Ingen tid att förlora och jag hastar iväg till tunnelbanehelvetet. Utan minsta mentala förberedelse är jag alltså så illa tvungen att trängas med tjocksmockar och fjortisar hela vägen hem. Under tiden lägger jag även upp ett åtgärdsprogram och tar de nödvändiga kontakterna för att kunna genomföra det. Till exempel bestämmer jag med farsan att vi ska mötas upp efter matchen på lördag och åka ut till Mörby och hämta bilen.

Fredag morgon, och jag tar Loves bil till jobbet. Glider in i garaget och parkerar två platser ifrån min bil. Tänker att, äh va fan, jag testar att starta. När jag precis ska sätta mej i förarsätet upptäcker jag mitt ödesdigra misstag; en automatväxlad bil ska inte ha backen i när man ska försöka starta den!!! Jamen, det var ju bara att slänga i parkeringsväxeln sen startade den och spann som en kåt kat för faaaaan!

MEGA-FAIL!

Nu har jag två bilar på jobbet och jag är den enda på hela arbetsplatsen som bor på södra sidan av stan. Duktig idiot!