Funderingar
Är det kanske så att jag borde ta upp mitt nätpokerspelande igen? Även fast jag inte har råd att förlora några pengar? Det är nämligen så att största delen av min färdväg hem igår låg jag bakom en bli med mitt nätpokeralias som regnummer. Likaså samma sträcka på väg till jobbet imorse! Is it a sign?
En annan fundering som just nu bor i mitt huvud, har med det här med singellivet och "spelet" att göra. Ibland undrar jag liksom vad som driver mina motaktörer, killarna. För min egen del kan jag väl förenkla genom att säga att jag dels söker bekräftelse av min egen person, dels vill ha någon i mitt liv att liksom dela med. Dela det som man delar i en relation. Detta vill man ju med fördel göra med någon likasinnad, någon som har liknande humor och liknande principer.
Nu kommer jag outa lite här, hoppas ingen tar illa upp, jag gillar er, men behöver skriva av mej.
Senaste tidens bekantskaper:
Kille 1. Har jag känt sedan han föddes i princip. Är några år yngre och är inte intresserad av någon seriös relation. Dessutom en mycket god vän i första hand. Ett litet aber är väl också att han är olyckligt kär i sitt ex, vilket han vägrar erkänna. Däremot har vi sagt att vi ska gifta oss 2011 om båda är partnerlösa då.
Kille 2. Har jag känt i flera år. Sjukt rolig och bekväm att umgås med. Har aldrig haft ett förhållande. Oklart varför. Under mer intensiva perioder av umgänge kan man icke finna en tillstymmelse till initiativ för någon slags fördjupning av relationen. Däremot under de perioder då umgängesfrekvensen är minst sagt avmattad kan man få ett sms som antyder att han vill mer. Riktigt bra kille som jag vet skulle vara en riktigt bra partner in crime, men som gör mej totalt förvirrad.
Kille 3. En kompis kompis som jag hookade med av en total slump, med en hel del alkohol flytandes i kroppen. So far so good, hade kunnat släppa det där och då. Men han fastnade innanför mitt skinn vilket är få förunnat. Gammal som en annan, men totalt ointresserad av ett förhållande. Vilket givetvis inte är några konstigheter i sej. Men jag får honom inte ur mitt system. Skitirriterande.
Kille 4. En kompis kompis kompis, även här hade slumpen ett finger med i spelet. Verkade till en början väldigt intresserad. Nästa väl mycket intresserad. Men efter någon vecka, total radiotystnad. ??? Har jag dock inte haft några större svårigheter med att släppa.
Kille 5. En gammal bekant från bland annat jobb. Flera år äldre. Speciell och intressant människa, om än lite väl intensiv och spontan. Visar tydligt sitt intresse till mer. Tror dock inte att det skulle funka då vi har helt olika syn på saker och ting. Dessutom totalt ointresserad av sport, vilket ju bli svårt på helgerna när man bara vill ligga i soffan och pilla naveln och kolla fotboll om man inte har match själv. Med andra ord är det upp till mej för en gångs skull.
Summering? Vet inte. Vi pratar olika språk, är det inte så? För just nu känner jag bara att det är en jävla overload på märkliga funderingar och är helt övertygad om att jag kommer leva ensam för resten av livet. Vägrar att någonsin igen kompromissa med mej själv nämnvärt mycket. Kanske är lika bra det. Det är ju faktiskt sjukt skönt att ligga där själv på söndagen i soffan och bara slappa. Oftast.
Hatar killar.
Älskar killar.
Schizo.
En annan fundering som just nu bor i mitt huvud, har med det här med singellivet och "spelet" att göra. Ibland undrar jag liksom vad som driver mina motaktörer, killarna. För min egen del kan jag väl förenkla genom att säga att jag dels söker bekräftelse av min egen person, dels vill ha någon i mitt liv att liksom dela med. Dela det som man delar i en relation. Detta vill man ju med fördel göra med någon likasinnad, någon som har liknande humor och liknande principer.
Nu kommer jag outa lite här, hoppas ingen tar illa upp, jag gillar er, men behöver skriva av mej.
Senaste tidens bekantskaper:
Kille 1. Har jag känt sedan han föddes i princip. Är några år yngre och är inte intresserad av någon seriös relation. Dessutom en mycket god vän i första hand. Ett litet aber är väl också att han är olyckligt kär i sitt ex, vilket han vägrar erkänna. Däremot har vi sagt att vi ska gifta oss 2011 om båda är partnerlösa då.
Kille 2. Har jag känt i flera år. Sjukt rolig och bekväm att umgås med. Har aldrig haft ett förhållande. Oklart varför. Under mer intensiva perioder av umgänge kan man icke finna en tillstymmelse till initiativ för någon slags fördjupning av relationen. Däremot under de perioder då umgängesfrekvensen är minst sagt avmattad kan man få ett sms som antyder att han vill mer. Riktigt bra kille som jag vet skulle vara en riktigt bra partner in crime, men som gör mej totalt förvirrad.
Kille 3. En kompis kompis som jag hookade med av en total slump, med en hel del alkohol flytandes i kroppen. So far so good, hade kunnat släppa det där och då. Men han fastnade innanför mitt skinn vilket är få förunnat. Gammal som en annan, men totalt ointresserad av ett förhållande. Vilket givetvis inte är några konstigheter i sej. Men jag får honom inte ur mitt system. Skitirriterande.
Kille 4. En kompis kompis kompis, även här hade slumpen ett finger med i spelet. Verkade till en början väldigt intresserad. Nästa väl mycket intresserad. Men efter någon vecka, total radiotystnad. ??? Har jag dock inte haft några större svårigheter med att släppa.
Kille 5. En gammal bekant från bland annat jobb. Flera år äldre. Speciell och intressant människa, om än lite väl intensiv och spontan. Visar tydligt sitt intresse till mer. Tror dock inte att det skulle funka då vi har helt olika syn på saker och ting. Dessutom totalt ointresserad av sport, vilket ju bli svårt på helgerna när man bara vill ligga i soffan och pilla naveln och kolla fotboll om man inte har match själv. Med andra ord är det upp till mej för en gångs skull.
Summering? Vet inte. Vi pratar olika språk, är det inte så? För just nu känner jag bara att det är en jävla overload på märkliga funderingar och är helt övertygad om att jag kommer leva ensam för resten av livet. Vägrar att någonsin igen kompromissa med mej själv nämnvärt mycket. Kanske är lika bra det. Det är ju faktiskt sjukt skönt att ligga där själv på söndagen i soffan och bara slappa. Oftast.
Hatar killar.
Älskar killar.
Schizo.
Påtryckningar
Jag har lite svårt att fokusera känner jag. Alltså, att sammafatta mina tankar till något vettigt som jag kan använda mej av verkar omöjligt. Det är mest en massa mög i huvudet just nu vilket får till följd att bloggen blir lidande. Det enda jag vet hur jag ska göra är de saker som går per automatik så som att äta, sova, klä på Ella på morgonen, skjutsa till dagis, jobba och träna. Ingen kreativitet what so ever.
Det blir lite som en ond cirkel så att säga, speciellt som jag redan efter fyra rader skrivna här känner tung ångest över hur jävla tråkigt det här inlägget blir. Jag är så höstdeppig att jag inte ens klarar av att vara bitter, och då är det fan illa.
Kan någon snäll hjälpa mej att få tummen ur?
Sen är jag sur för jag tror att jag har slarvat bort min klubba. Tror den blev förväxlad på träningen i måndags eftersom jag har en liknande hemma. Eller alltså, den jag har är exakt likadan som min, fast jag känner inom mej att det inte är min. Lite annorlunda vinkel, lite skitigare linda, lite mer nött blad and so on. Är det Engberg som tagit min klubba? Fan, ge tillbaka min klubba.
På lördag ska jag och Love sanera lägenheten. Det centimetertjocka lagret med byggdamm skall bort. Även om det är himla smutt att bo hemma hos mamma då hon sköter all markservice, så är det lite tröttsamt att bo i plastpåsar och sova på en obekväm nittiosäng.
Äh fan, ge mej sommar!
Ge mej kärlek!
Ge mej en man!
Konsekvens
Fan, den här jäkla renoveringen ställer hela mitt liv på ända. Dessutom har det varit en hel del på jobbet. Som ett resultat av detta har jag ju inte bloggat som vanligt. Med andra ord, jag missade att lägga upp en Liverpoolbild igår. Jag visste att det var match, men gick mest runt och surade för att jag inte skulle kunna se den på grund av träning och diverse andra aktiviteter. Resultatet? 1 jävla 1. Fansjävlapisshelvetesskit!
Annars är jag tydligen rejält disträ, även detta som en följd av ostrukturen i hemförhållandena. I morse fick jag upp ett fragment av ett minne i huvudet om att dagis kanske skulle vara stängt idag. Och mycket riktigt. När vi anländer förskolan i fråga i arla timmen är det helt nedsläckt och folktomt. Medsjälparen på arbetsplatsen var ett faktum. Just nu är hon förrymd. Jag måste gå och leta. Men tidigare låg hon här på golvet i mitt rum och lekte lite. Det lät ungefär såhär:
Häst 1 Med gullig röst - "Heeej, vill du gifta dej med mej? Jag är kär i dej!"
Häst 2 Med riktigt dissig röst - "Neej, jag är inte kär i dej. Jag i kär i henne (Häst 3). Du får sparken!"
Häst 3 Nästan aggresivt- "Just det! Kom inte här och tro att du kan ta min kille!"
Jag fattade ingenting. Var fan har hon lärt sej det där? På teve? IRL? Värsta dramat liksom. Fatta bitch min dotter kommer bli om hon någon gång hamnar i ett triangeldrama.
Jaja, nu måste jag leta upp det arma barnet så hon inte stör någon stackars arbetskamrat allt för mycket.
Annars är jag tydligen rejält disträ, även detta som en följd av ostrukturen i hemförhållandena. I morse fick jag upp ett fragment av ett minne i huvudet om att dagis kanske skulle vara stängt idag. Och mycket riktigt. När vi anländer förskolan i fråga i arla timmen är det helt nedsläckt och folktomt. Medsjälparen på arbetsplatsen var ett faktum. Just nu är hon förrymd. Jag måste gå och leta. Men tidigare låg hon här på golvet i mitt rum och lekte lite. Det lät ungefär såhär:
Häst 1 Med gullig röst - "Heeej, vill du gifta dej med mej? Jag är kär i dej!"
Häst 2 Med riktigt dissig röst - "Neej, jag är inte kär i dej. Jag i kär i henne (Häst 3). Du får sparken!"
Häst 3 Nästan aggresivt- "Just det! Kom inte här och tro att du kan ta min kille!"
Jag fattade ingenting. Var fan har hon lärt sej det där? På teve? IRL? Värsta dramat liksom. Fatta bitch min dotter kommer bli om hon någon gång hamnar i ett triangeldrama.
Jaja, nu måste jag leta upp det arma barnet så hon inte stör någon stackars arbetskamrat allt för mycket.
Vett
Blev verkigen sanslöst berusad i lördags. Tack Katta för en sjukt rolig kväll. Skönt också att man har planen för nyår klar. Annars är det tydligt att jag fortfarande lever i exil då jag och Love kom fram till att det nog är bäst att jag och Ella bor hemma hos mamma den kommande veckan.
Just nu har jag ångest för att jag måste skriva ett matchreferat för helgens vinst mot Duvbo. Kommer inom kort.
Slutligen vill jag JUBLA! Vi har nu biljetter till Metallica som kommer till Stockholm i mars nästa år. 10 år sen senaste religösa upplevelsen, det var dags igen kände vi, familjen. Det blir jag, Leo, Love och mamma som entrar Globen tillsammans. Tack Leo för att du inte söp bort dej i biljettkön den här gången.
Edit: Pappa ska med också tydligen. Det blir hela familjen således. FEST!
Just nu har jag ångest för att jag måste skriva ett matchreferat för helgens vinst mot Duvbo. Kommer inom kort.
Slutligen vill jag JUBLA! Vi har nu biljetter till Metallica som kommer till Stockholm i mars nästa år. 10 år sen senaste religösa upplevelsen, det var dags igen kände vi, familjen. Det blir jag, Leo, Love och mamma som entrar Globen tillsammans. Tack Leo för att du inte söp bort dej i biljettkön den här gången.
Edit: Pappa ska med också tydligen. Det blir hela familjen således. FEST!
Surprise
Så här såg det ut hemma hos oss när jag åkte till jobbet i morse.
Alltså, skåpen på den vänstra väggen är nedsläggade och ligger strategiskt placerade och bara väntar på att få bli dumpade i en femkubikare under fredagseftermiddagen. Inga konstigheter.
Jag hade även vetskap om att visst fortsatt nedmonteringsarbete skulle hinnas utföras i hemmet innan jag skulle komma hem efter jobbet. Efter några övertidstimmar och en drygt 20 minuter lång bilfärd hem i mörkret möts jag av detta när jag kliver innanför dörren.
Drivvis av lättbetong och diverse främmande substanser installerade under 1960-talet har fullkomligt tagit över mitt hem. "Jaahaaa.." tänker jag och får för mej att kolla in vardagsrummet även känt som mitt sovrum. Efter att med stor möda klivit över högarna av demolerad vägg, möts jag av en mardrömssyn. Hela jävla vardagsrummet, inklusive min säng, är täckt av ett härligt lager damm. Min tankar avbryts drastiskt av ett nysanfall och jag blir tvungen att sätta mej på sängen och sucka lite demonstrativt för mej själv.
Efter några telefonsamtal - skälla på Love som är hos sin flickvän, skratta smått paniskt med Emelie samt beklaga mej för mamma och pappa som befinner sej på landet - börjar jag inse att det kommer vara icke genomförbart att idka någon slags existens i mitt eget hem i natt.
Kontentan är att jag nu på riktigt känner mej som en fugitive. I smått hysterisk panik slet jag åt mej lite här och lite där av prylar och kläder man kan tänkas behöva under helgen, allt nedpackat i en plastpåse, för att styra min kosa hem till mamma.
Nu sitter jag här med 100 mbit snabb uppkoppling och en påse chips som enda tröst. Dessutom har jag redan kommit på flera, mer eller mindre livsviktiga saker, som jag glömt i krigszonen:
- Back-up-snus
- Telefonladdaren
- Mina matchkläder
Det här har varit en oerhört traumatisk upplevelse för mej. Någon som kan ge mej en kram?
Alltså, skåpen på den vänstra väggen är nedsläggade och ligger strategiskt placerade och bara väntar på att få bli dumpade i en femkubikare under fredagseftermiddagen. Inga konstigheter.
Jag hade även vetskap om att visst fortsatt nedmonteringsarbete skulle hinnas utföras i hemmet innan jag skulle komma hem efter jobbet. Efter några övertidstimmar och en drygt 20 minuter lång bilfärd hem i mörkret möts jag av detta när jag kliver innanför dörren.
Drivvis av lättbetong och diverse främmande substanser installerade under 1960-talet har fullkomligt tagit över mitt hem. "Jaahaaa.." tänker jag och får för mej att kolla in vardagsrummet även känt som mitt sovrum. Efter att med stor möda klivit över högarna av demolerad vägg, möts jag av en mardrömssyn. Hela jävla vardagsrummet, inklusive min säng, är täckt av ett härligt lager damm. Min tankar avbryts drastiskt av ett nysanfall och jag blir tvungen att sätta mej på sängen och sucka lite demonstrativt för mej själv.
Efter några telefonsamtal - skälla på Love som är hos sin flickvän, skratta smått paniskt med Emelie samt beklaga mej för mamma och pappa som befinner sej på landet - börjar jag inse att det kommer vara icke genomförbart att idka någon slags existens i mitt eget hem i natt.
Kontentan är att jag nu på riktigt känner mej som en fugitive. I smått hysterisk panik slet jag åt mej lite här och lite där av prylar och kläder man kan tänkas behöva under helgen, allt nedpackat i en plastpåse, för att styra min kosa hem till mamma.
Nu sitter jag här med 100 mbit snabb uppkoppling och en påse chips som enda tröst. Dessutom har jag redan kommit på flera, mer eller mindre livsviktiga saker, som jag glömt i krigszonen:
- Back-up-snus
- Telefonladdaren
- Mina matchkläder
Det här har varit en oerhört traumatisk upplevelse för mej. Någon som kan ge mej en kram?
Luft
Kom på mej själv med att, imorse på väg till jobbet, nästan känna att det här var en riktigt bra dag. Sen kom jag på att det är fredag och att det antagligen är därför. Men jag passar på att andas. Barnfri i helgen. Mer luft i lungorna. Frihet.
Annars håller Love på att slägga ner väggarna i vår lägenhet. Det ser bokstavligt talat ut som att en bomb exploderat i vårat kök. Hade jag varit ett flyktingbarn hade jag fått panikångest över hur det såg ut i lägenheten. Men det var rätt befriande att få sej ett gott skratt tillsammans med brorsan igår i samband med demoleringen.
Imorgon ska Kimpa få knåda min rygg. Tanken slog mej att en del av min ångest kanske sitter just där. I ryggen alltså. Det är väl kanske inte så konstigt att man känner sej lite låg titt som tätt när man går runt med en konstant spänning i kroppen. Egentligen har jag nog ont i ryggen, men jag har haft det så här i över 5 år nu, så jag tänker nästan aldrig på det. Kanske borde man kolla upp det, men äh, tar det en annan dag.
Till alla som bryr sej om mej, egentligen mår ganska bra, så ni behöver inte oroa er =). Det är bara det att det är höst och jag är tråkig!
Annars håller Love på att slägga ner väggarna i vår lägenhet. Det ser bokstavligt talat ut som att en bomb exploderat i vårat kök. Hade jag varit ett flyktingbarn hade jag fått panikångest över hur det såg ut i lägenheten. Men det var rätt befriande att få sej ett gott skratt tillsammans med brorsan igår i samband med demoleringen.
Imorgon ska Kimpa få knåda min rygg. Tanken slog mej att en del av min ångest kanske sitter just där. I ryggen alltså. Det är väl kanske inte så konstigt att man känner sej lite låg titt som tätt när man går runt med en konstant spänning i kroppen. Egentligen har jag nog ont i ryggen, men jag har haft det så här i över 5 år nu, så jag tänker nästan aldrig på det. Kanske borde man kolla upp det, men äh, tar det en annan dag.
Till alla som bryr sej om mej, egentligen mår ganska bra, så ni behöver inte oroa er =). Det är bara det att det är höst och jag är tråkig!
Kanske
Kanske ska jag berätta om min helg. Jag åt mest en massa godis och kollade på teve med Ella, så kanske inte iallafall.
Kanske spelade vi mot Handen i en av Stockholms kanske värsta hallar igår, och kanske vann vi ganska stort.
Kanske är det så att Farstas damer är rätt bra när vi vinner med 9-1 när vi kanske går på 70% av vår kapacitet.
Kanske är jag lite höstdeppad, kanske inte.
Vad som är definitivt är att det råder blogginspirationstorka i mitt huvud.
Kanske spelade vi mot Handen i en av Stockholms kanske värsta hallar igår, och kanske vann vi ganska stort.
Kanske är det så att Farstas damer är rätt bra när vi vinner med 9-1 när vi kanske går på 70% av vår kapacitet.
Kanske är jag lite höstdeppad, kanske inte.
Vad som är definitivt är att det råder blogginspirationstorka i mitt huvud.
Twister
Att detta barnsliga spel/lek kan vara så jävla kul?
I'm flexible
I'm flexible
Ååkej
Alltså. Jag har varit som uppslukad av jorden, I know! Fan vad slut som artist man kan vara ibland.
Först och främst vill jag bara säga; jävla jälva jävla skitDIF! Alltså vann vi inte matchen mot detta grisgäng. Jag slapp dock ta livet av mej då slutresultatet skrevs till 5-5 och jag kunde således berättiga en nedsupning = förkorta livet lite bara, på lördagkvällen. Kvällen till ära hade jag döpt om mitt livselixir formerly known as "Dunder", till "Lykkes Wonder Water", vilket var omåttligt populärt i Farstalägret. Sjukt kul hade vi iallafall hemma hos Jojjo, och för er som sett filmerna på Facebook så kan jag låta meddela att jag minns inte mycket av de sekvenser där jag medverkar, men har sett bevis på betydligt mer barnförbjuden dans från min sida.. eeh.
Under söndagen uppenbarades då den förkylning som jag tidigare misstänkt red min kropp i smyg. Den bröt ut ordentligt, vilket alltså har lett till min totala frånvaro från såväl verkliga livet som cybervärlden. Jag har ömsom legat i fosterställning huttrandes, med en känsla av att vara minst, obetydligast och ensammast i världen, ömsom försökt kriga mej upp ur sängen med en ambition att reclaima mej själv, för att komma så långt som till soffan och återigen mer eller mindre däcka.
Med andra ord har jag tusen och en saker att göra här på jobbet och borde definitivt ta tag i dessa istället för att blogga.
Givetvis är jag bitter as hell. Bitter för att jag hatar att vara sjuk, för att jag hatar att vara ensam, för att jag hatar pappas bil (får tillbaka min imorgon) och slutligen för att jag hatar att jag är bitter men samtidigt tycker att det är så det ska vara.
Förresten, har jag nämnt att jag är född i tvillingarnas tecken och per automatik är schizofren?
Först och främst vill jag bara säga; jävla jälva jävla skitDIF! Alltså vann vi inte matchen mot detta grisgäng. Jag slapp dock ta livet av mej då slutresultatet skrevs till 5-5 och jag kunde således berättiga en nedsupning = förkorta livet lite bara, på lördagkvällen. Kvällen till ära hade jag döpt om mitt livselixir formerly known as "Dunder", till "Lykkes Wonder Water", vilket var omåttligt populärt i Farstalägret. Sjukt kul hade vi iallafall hemma hos Jojjo, och för er som sett filmerna på Facebook så kan jag låta meddela att jag minns inte mycket av de sekvenser där jag medverkar, men har sett bevis på betydligt mer barnförbjuden dans från min sida.. eeh.
Under söndagen uppenbarades då den förkylning som jag tidigare misstänkt red min kropp i smyg. Den bröt ut ordentligt, vilket alltså har lett till min totala frånvaro från såväl verkliga livet som cybervärlden. Jag har ömsom legat i fosterställning huttrandes, med en känsla av att vara minst, obetydligast och ensammast i världen, ömsom försökt kriga mej upp ur sängen med en ambition att reclaima mej själv, för att komma så långt som till soffan och återigen mer eller mindre däcka.
Med andra ord har jag tusen och en saker att göra här på jobbet och borde definitivt ta tag i dessa istället för att blogga.
Givetvis är jag bitter as hell. Bitter för att jag hatar att vara sjuk, för att jag hatar att vara ensam, för att jag hatar pappas bil (får tillbaka min imorgon) och slutligen för att jag hatar att jag är bitter men samtidigt tycker att det är så det ska vara.
Förresten, har jag nämnt att jag är född i tvillingarnas tecken och per automatik är schizofren?
Eldprov
Jävligt viktig, rolig och tuff match på ingående. Jag känner av en begynnande förkylning och laddar med Metallica, Mötley Crüe, Talisman och Journey med flera. Schizot i mej har vaknat på den sidan idag.
Overload
Men JA! Ska köra Frans till och från jobbet hela nästa vecka. Även om det innebär att BeJB får nödvändig vård på annan ort så kunde det vara roligare just nu. Hyser stora förhoppningar på att det vänder nu i helgen. Massa roligheter på ingång. Förlust mot DIF och jag tar fan livet av mej, typ.
Efterlyses
Min självkänska, självrespekt och mitt självförtroende.
Ge mej tillbaka! Jag är värd!
Ge mej tillbaka! Jag är värd!
Träst
Igår däckade jag osövd strax efter 20 och missade således högintressanta matcher i CL-gruppspelet. Ikväll spelar Liverpool. Och jag har träning. Tråkigt men samtidigt väldigt kul, för jag gillar ju mitt lag liksom.
Aja, fan vilket nördigt inlägg. Här kommer bilden iallafall.
Följ min blogg med bloggkoll
Aja, fan vilket nördigt inlägg. Här kommer bilden iallafall.
Följ min blogg med bloggkoll
